Blogg:

Social- och hälsovårds- och regionförvaltningsreformen framskrider - men hur?

02 maj 2016

Genom ny lagstiftning eftersträvas omfattande integrationseffekter av ordnande, finansiering, servicekedjor och produktionslösningar 

Statsminister Juha Sipiläs regering presenterade den 5 april preciserade riktlinjer för social- och hälsovårds- och regionförvaltningsreformen. Detta trots att det har funnits många politiska spänningar både inom regeringen och utanför den och tilltron till beslutsfattandet har vacklat. När ministergruppen offentliggjorde ”sote-tågets tidtabell och hållplatser”, drog Finlands folk på ett sätt en suck av lättnad.

Regeringens riktlinjer skapar beslutsramar och ett tidsfönster för åren 2016–2019. Under våren kommer regeringen att skicka lagen om ordnandet av social- och hälsovården, landskapslagen och andra lagar som har samband med dem på remiss. Avsikten är att riksdagen ska behandla lagarna i november 2016 och att de ska träda i kraft i juli 2017. Ur ett lagstiftningsperspektiv är arbetet exceptionellt krävande.

Syftet med lagen om ordnandet av social- och hälsovården är att fastställa de centrala elementen i den historiska reformen. Det kommer att finnas 18 landskap, dvs. självstyrelseområden, och samarbetet mellan dem samordnas av fem samarbetsområden som bygger på de nuvarande specialansvarsområdena. Som det ser ut nu kommer staten axla ansvaret för finansieringen. Finansieringen för social- och hälsovården kommer att sammanställas via statsbeskattningen och sedan styras till landskapen med allmän täckning. Möjligheten till landskapsbeskattning utreds separat, men kommer inte att genomföras under denna valperiod. Egendomsarrangemangen genomförs som en så kallad begränsad fördelningsmodell, vilket betyder att landskapet hyr de fastigheter som behövs av kommunerna.

Genom den nya lagstiftningen eftersträvas en omfattande integrationseffekt av ordnande, finansiering, servicekedjor och produktionslösningar. Bland metoderna finns bland annat avskiljande av ordnandet och produktionen av tjänster, mångsidigare valfrihet för dem som använder tjänsterna, gynnande av flerproducentmodeller samt ökning av konkurrensen mellan offentlig och privat tjänsteproduktion. Personalen – uppskattningsvis 210 000 anställda – kommer att övergå till landskapen enligt principerna för affärsöverlåtelse.

De största frågorna inom landskapen och baskommunerna är relaterade till hur väl de 18 olika landskapen och deras baskommuner kommer att iaktta och tillämpa den nya lagstiftningen. Det finns stora variationer i landskapens befolkningsunderlag (minst är Mellersta Österbotten, 68 832 invånare och störst är Nyland, 1 603 388 invånare) och även de reella möjligheterna att skapa en fungerande servicemarknad. En stor fråga är även hur reformmodellen kan minska hållbarhetsgapet med 3 miljarder euro samtidigt som skillnaderna i hälsa och välfärd ska minskas.

Kom till vårliga Tallinn och hör mer om situationen inom social- och hälsovårds- och regionförvaltningsreformen

Vi diskuterar bland annat dessa teman på BDO:s Auditio 2016-konferens. På konferensen får du lyssna till expertanföranden och samtidigt utvärdera din baskommuns ställning i den nya förvaltningsstrukturen. Auditio 2016 anordnas 18–19.5.2016 i ett vårligt Tallinn. Läs mer om programmet och anmäl dig via denna länk.